God Jul på er allihopa!

Jag och älsklingarna önskar alla marsvinslovers en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År!

Från vänster: Charlie, Alindrine, Lill-Ida, Pavlena, Eliza och Madicken.

November

Sötnos!

Vi har flyttat, bloggen har varit negligerad, jag har varit stressad. En ny familjemedlem har också flyttat in - Eliza. Hon såldes i somras för 25 kronor tillsammans med trettio andra olyckssystrar och -bröder för att bli ormmat. Som tur var slapp hon bli det.

Tecknade Pavlena och Lara

Mina ord har på något vis tagit slut. I alla fall när det gäller marsvin. Alla som ryckts ifrån mig gör mig alldeles tom.

Igår var svinen i alla fall ute på gräsmattan, i sin nya hage.

Idag har jag tecknat. Bland annat marsvin. Det är Lara till vänster och Pavlena till höger. Tycker att jag fick till det minstone lite likt. Speciellt med tanke på att den tog typ fem minuter att göra. Fler marsvinsbilder kommer, var så säkra.

Älskade lilla vän

Jag blev tvungen att avliva Botilla idag. Lilla mamman, lilla fina, som bara blev fem månader gammal.

Hon hade en stor knöl på halsen, troligen en tumör. Jag är helt tom inuti. Hon var underbar, kuttrig, tam, snäll och go.

Jag hoppas hon har det bra nu, med sina bebisar.

Sen kan jag inte låta bli att undra, när ska det här sluta? Kan jag och mina djur få leva i fred nu? Kan de SNÄLLA få uppleva den åldern jag tycker att de är värda, det vill säga fem år eller mer?

Hyfsat lika

Lill-Ida till vänster, Alindrine till höger. Tror jag...

Vad är det för fel på folk?

Kollade marsvinsklipp på Youtube. Efter att ha sett på ungar som gjorde popcornhopp, marsvin som badade och ropade efter mat fick jag syn på något annat. Och tittade.
"My boa constrictor eats guinea pig". Del ett och två tittade jag på.
Nu mår jag så jävla illa och det beror inte på den påse med billigt Netto-godis som jag och kollega Marita just vräkt i oss.

Göra så mot ett marsvin. ETT MARSVIN - som är det snällaste djuret som finns. Ge det till en orm. Det finns inte ord.

De är borta

Det känns för jävligt. Men nu är det som det är.
R.I.P. fina bebisarna.

Rätt beslut

Jag åker in och avlivar dem idag. Det är rätt beslut. De mår inte bra. Och de blir inte bättre.

Efter det här ser jag fram mot en lugn period med marsvinen. Maskrosblad och mycket soffmys. Jag är trött på djurrelaterat elände (och annat elände också, för den delen).

Det är skönt att sova

Akut veterinärbesök

...blev det igår. Kom hem och Joline hade blod i rumpan. Fick panik och tog en taxi direkt till Blå Stjärnans akut. Kände som så, att om det handlar om inre blödningar så är det bara avlivning som gäller. Tog även med Mogens och mamma Botilla dit.

Joline hade kiss och blod i baken och allt kändes bara kört. Mer än kört.

Veterinären sa att jag inte skulle ha dåligt samvete om jag valde att avliva Joline. Prov togs på blodet, vilket visade sig komma från urinen. Bägge ungarna har alltså UVI (urinvägsinfektion). Tyvärr beror det troligen på deras missbildade/förlamade bakkroppar.

Jag kände att jag åtminstone var tvungen att göra det jag kan för dem, innan avlivning eventuellt blir aktuellt.

Blir aktuellt, jag låter som den journalist jag är. Saklig, distanserad. Det är jag inte.
Jag mår skit. Men, men. Nu är det som det är. Antingen är det en förlamning, som eventuellt kan hävas med massage och c-vitamin. Eller så är det ett neurologiskt inre obotligt fel, och då kommer de ha konstant UVI resten av sina liv. Det låter jag dem inte leva med. Ett par dåliga bakben, okej. Det är det ingen som dör av. Men den konstanta smärta som UVI innebär (har haft det själv ett antal gånger, tom kissat blod. Känns som att kissa taggtråd) låter jag dem inte leva med.

Jag hoppas på ett mirakel.

Fan fan fan fan FAAAAAN

Pratade med veterinären nyss. Hon tror inte på att ungarna har C-vitaminbrist och förlamning därför, hon tror att det handlar om något medfött, neurologiskt fel. Därav deras urinvägsinfektioner (som det troligen handlar om).
Hon lät som hon tyckte att avlivning var det bästa.
Men men MEN, det är inte hon som sett dem springa runt i buren, öka 20 gram på en vecka, äta och kuttra när de får mat hos mamma. De lider inte, och jag är inte beredd att avliva dem. Inte än, inte nu. När de ligger sjuka och inget annat finns att göra, då kommer jag inte att tveka.
Med Lara så var det rätt beslut. Med Joline och Mogens är det helt fel.

De har ju börjat komma upp på benen, Joline släpade sig fram för en vecka sedan, nu går hon för det mesta. Det har hänt på sju dagar, vad kan inte hända på sju till?

Jag är inte fullständigt naiv och blåögd, jag vet när det är kört. Om inte annat känner jag när det är kört. I det här fallet säger magkänslan inte kört.
Men det känns fan inte bra.

Joline och Mogens

De små älsklingarna heter Joline och Mogens och är barn till Botilla och Jon. Botilla och Jon hämtade jag (räddade jag) i Halmstad. Annonsen på Blocket upptäcktes av mig och Irene samma kväll som Lara avlivats. Jag kände att jag behövde göra något.

Jag skulle hämta den lilla honan, hanen var tillbaka på zoo redan sa ägaren. Som tur var gick jag till hennes lägenhet för att hämta honan, som visade sig ha snopp. Hanen å sin sida var gravid.

Bägge två fick följa med till Göteborg. Hanen (den riktiga) valde jag att kalla för Jon och han lämnades till Eragons omplacering. Honan, lilla Botilla, flyttade in till mig.

Och förra måndagen föddes de två små. En brun hona - Joline, och en svart hane - Mogens.

Tyvärr föddes de med marsvinsförlamning och (troligen) urinvägsinfektion. Men det går framåt. Joline släpade bägge sina ben i början av veckan, nu börjar hon komma upp på dem.

Det går inte att beskriva känslan när man ser deras framsteg. Går upp i vikt gör de också.

Allt III - sneak peak

Allt II

Den här bilden togs innan operationen. Jag tycker nästan att man kan ana bölden under hakan.







Det var på grund av en stor böld som jag valde att "ta bort" Lara. Ta bort, som det så fint heter.
Jag upptäckte i samma veva bölder på både Alindrine och Charlie. Jag trodde faktiskt att jag i det läget skulle bli tokig av sorg och ångest.
Till råga på allt fick jag vänta flera dagar över helgen på att ta dem till veterinären.

På Blå Stjärnan tyckte de att Charlie skulle opereras, medan Alindrines böld var så pass liten att vi skulle göra ett försök att häva den med bactrim.
Det går oftast inte att bara klämma marsvins bölder, då de är annorlunda än hundars, katters och människors. Infektionen är i själva böldkapseln, inte i varet. Och då marsvin är bytesdjur kan de inte lägga sig sjuka, utan det enda deras kroppar är intresserade av är att kapsla in infektionen.

Så Charlie opererades. På onsdagskvällen hämtade vi honom. Han var trött och låg på sidan. Han hade ett stort operationsärr på halsen. Min mamma, Irene och Malin var med som stöd. Han fick sova i sjukburen och var väldigt svag. Jag var osäker på om han skulle klara sig.
Men det gjorde han!
Redan första natten jag tog upp honom för att kolla såret gjorde han ett försök att smita ned i tjejburen, där han trivs bäst.
Efter en vecka var han sig själv igen. Kuttrig, brödtiggande och vacker.

Alindrines böld är troligen hävd, men jag håller koll på den tomma kapseln så det inte börjar vara sig igen. Nu har jag å andra sidan två små bebisar att hålla koll på. Allt om dem kommer i "Allt III", och det ska inte dröja mer än max några timmar.

Allt

Min älskling.







Det har hänt så mycket med mina svin att jag knappt vet vart jag ska börja. Jag borde uppdaterat innan, men jag har varit sjukt stressad. Mest på grund av sjuka små svin, men också på grund av jobb, jobb, jobb och lite mer jobb.
När man som jag jobbar med att skriva blir det dessutom ännu segare att skriva när man kommer hem, även om man egentligen vill.

Lara är borta som sagt. Det känns så jävla tomt. Jag hade planer för henne, att hon skulle bli tamare och sluta springa runt i buren och att hon skulle kuttra när jag klappade henne i buren. Jag insåg inte ens att jag hade de här funderingarna förrän hon var borta. Lara var underbar. Så vansinnigt söt med sina tvåfärgade öron. Lite vän och försiktig i sitt sätt. En aning missnöjd, som de flesta pigs.

Jag hoppas att hon fick ett bra liv hos mig. Även om det känns rent ut sagt för djävligt att hon inte ens fick uppleva sin tvåårsdag.
Antar att jag kommer skriva exakt hur avlivningen gick till framöver, men nu orkar jag inte. Det har bara gått en månad.

Lara

Lara är död. Hon avlivades i morse. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Det här kom som en blixt från klar himmel. Saknar min älskade lilla vän. Det finns ingenting som kan få det att kännas bättre just nu, och det värsta är att även Alindrine och Charlie har var sin böld. Dock inte lika stora som Laras.

En vecka

Knappt sedan jag skrev sist.. Trodde att jag skulle sitta här och ha tusen nya bilder att visa upp, men tji fick jag. Min kamera har bestämt sig för att lägga av totalt. Och då bestämde jag mig snabbt och lätt för att beställa en ny systemkamera, men den har inte anlänt än. Så... hittills inga bilder.

Irene kom hem till mig som en räddande ängel i torsdags, med sig hade hon den nya fina buren gjord av en Billybokhylla samt ett vansinnigt gott humör. När buren var monterad och klar fortsatte hon med mina diskhögar.... Vad ska man säga? TACK!!!!!

Bilder på buren kommer. Finns ett antal som jag tog med Irenes kamera, lyxiga kameran som ger SKITSNYGGA bilder. En liten liten vovve fastnade också minsann.

Veckans debatt har handlat om att Erik Haag ätit marsvin hos en peruansk familj i Sthlm. Det lilla svinet köptes på Blocket, och Ab:s artikel vinklades senare på att denna familjs "älskade lilla djur" hamnat i grytan. Jo fast... Det vet väl alla att marsvinen som läggs ut på Blocket oftast har ett värde mindre än noll? Om man älskar sitt djur så mycket, så kollar man väl för fan upp vart det hamnar?

Angående sakfrågan - ska man äta marsvin eller inte? - så säger jag så klart nej. Själv är jag vegetarian och äter inte kött alls, så det här känns bara makabert.

DOCK. Jag tror att herrarna Schyffert och Haag mycket väl visste vad de gjorde då de kläckte den här idén. Jag kan riktigt höra dialogen: "Jo men asså vi måste göra nått som retar upp alla jävla PK-vegetarianer och djurvänner, nått som det blir rabalder om"

"Ja, man borde typ... käka upp ett marsvin eller något. Det får nog fart på kärringarna, då kommer alla prata om vårt program sen."

Jorå. Så Haag åker iväg, köper marsvin som slaktas hemma och sen käkas upp. Det blir ett vansinnigt hallå, och avsnittet sänds inte. Djurens Rätt skickar också ett öppet brev till Eva Hamilton som handlar om att ett brott mot djurskyddslaget troligen begåtts.

MEN, vad har hänt för herrarna Schyffert och Haag? Jo, de har fått en medial uppmärksamhet av sällan skådat slag. Nu vet alla vad Landet Brunsås är för något. Jag är journalist och för mig känns det hela extremt lätt att genomskåda.

Det lilla marsvinet som dog fick betala priset för hela baletten. SÅ JÄVLA BILLIGT.

Pavlena och nya MacBook:en

Jag har fått hem en ny - skitfin - vit MacBook. Jag har också fått hem ljuvliga lilla Pavlena som här syns till höger i bild. Till vänster Alindrine. Tjejerna tyckte inte den nya datorn var sådär särskilt spännande, mer än att Pavlena kurrade då jag la in bilderna.

Bilderna är faktiskt tagna med datorns kamera, som vi frenetiskt posar inför. Eller ja, inte dem, men jag. Osminkade och naturliga är vi dock, alla tre.

I och med den nya datorn hoppas jag på en nytändning i marsvinsbloggen. Inte speciellt kul att blogga när det tar 25 minuter att lägga in en bild.

Ciao!