Life goes on.. typ

Satt i bilen på väg till ett jobb idag när jag kom att tänka på Nikita, hennes mjuka päls, hur hon ruskade på sig när man kliade henne bakom örat och jag kände en våg av saknad.
Aldrig mer. Jag kommer aldrig mer att få hålla henne, kela med henne, ta upp henne och pussa henne.
Tanken på aldrig mer fyller mig med sorg.
Vissa kanske tycker det är banalt att känna så för ett marsvin, men det är folk som aldrig haft förmånen att vara nära dessa små vänliga djur, som faktiskt vill alla gott.

Som Irene säger - det är fantastiskt med varelser som är så genuint snälla som marsvin.

Gravida lilla Barbie flyttar hem till mig från Eragons på onsdag. Burens primadonna Madicken har varit där sedan i söndags för att de ska få vänja sig vid varandra. Dräktiga honor är ju mycket känsliga för stress. Men enligt sms från Irene går det riktigt bra mellan dem, vilket är jätteroligt.

Ungarna kommer förhoppningsvis ut friska och fina om en månad. Jag ska inte behålla ungarna.
(Intalar jag mig. Jag vet ju hurdan jag är. Marsvinsmissbrukare, hette det visst.)

Nästa gång kommer en presentation av den nya flocken!