Lara

Lara är död. Hon avlivades i morse. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Det här kom som en blixt från klar himmel. Saknar min älskade lilla vän. Det finns ingenting som kan få det att kännas bättre just nu, och det värsta är att även Alindrine och Charlie har var sin böld. Dock inte lika stora som Laras.

En vecka

Knappt sedan jag skrev sist.. Trodde att jag skulle sitta här och ha tusen nya bilder att visa upp, men tji fick jag. Min kamera har bestämt sig för att lägga av totalt. Och då bestämde jag mig snabbt och lätt för att beställa en ny systemkamera, men den har inte anlänt än. Så... hittills inga bilder.

Irene kom hem till mig som en räddande ängel i torsdags, med sig hade hon den nya fina buren gjord av en Billybokhylla samt ett vansinnigt gott humör. När buren var monterad och klar fortsatte hon med mina diskhögar.... Vad ska man säga? TACK!!!!!

Bilder på buren kommer. Finns ett antal som jag tog med Irenes kamera, lyxiga kameran som ger SKITSNYGGA bilder. En liten liten vovve fastnade också minsann.

Veckans debatt har handlat om att Erik Haag ätit marsvin hos en peruansk familj i Sthlm. Det lilla svinet köptes på Blocket, och Ab:s artikel vinklades senare på att denna familjs "älskade lilla djur" hamnat i grytan. Jo fast... Det vet väl alla att marsvinen som läggs ut på Blocket oftast har ett värde mindre än noll? Om man älskar sitt djur så mycket, så kollar man väl för fan upp vart det hamnar?

Angående sakfrågan - ska man äta marsvin eller inte? - så säger jag så klart nej. Själv är jag vegetarian och äter inte kött alls, så det här känns bara makabert.

DOCK. Jag tror att herrarna Schyffert och Haag mycket väl visste vad de gjorde då de kläckte den här idén. Jag kan riktigt höra dialogen: "Jo men asså vi måste göra nått som retar upp alla jävla PK-vegetarianer och djurvänner, nått som det blir rabalder om"

"Ja, man borde typ... käka upp ett marsvin eller något. Det får nog fart på kärringarna, då kommer alla prata om vårt program sen."

Jorå. Så Haag åker iväg, köper marsvin som slaktas hemma och sen käkas upp. Det blir ett vansinnigt hallå, och avsnittet sänds inte. Djurens Rätt skickar också ett öppet brev till Eva Hamilton som handlar om att ett brott mot djurskyddslaget troligen begåtts.

MEN, vad har hänt för herrarna Schyffert och Haag? Jo, de har fått en medial uppmärksamhet av sällan skådat slag. Nu vet alla vad Landet Brunsås är för något. Jag är journalist och för mig känns det hela extremt lätt att genomskåda.

Det lilla marsvinet som dog fick betala priset för hela baletten. SÅ JÄVLA BILLIGT.

Pavlena och nya MacBook:en

Jag har fått hem en ny - skitfin - vit MacBook. Jag har också fått hem ljuvliga lilla Pavlena som här syns till höger i bild. Till vänster Alindrine. Tjejerna tyckte inte den nya datorn var sådär särskilt spännande, mer än att Pavlena kurrade då jag la in bilderna.

Bilderna är faktiskt tagna med datorns kamera, som vi frenetiskt posar inför. Eller ja, inte dem, men jag. Osminkade och naturliga är vi dock, alla tre.

I och med den nya datorn hoppas jag på en nytändning i marsvinsbloggen. Inte speciellt kul att blogga när det tar 25 minuter att lägga in en bild.

Ciao!

Angående trimning

Jag trimmade mina djur när jag var en aktiv utställare. Detta var mellan fjorton och sexton års ålder. Jag fick alltid komplimanger för mina vältrimmade djur, dock gick det inte speciellt bra på utställningarna för det. Men det är ju en annan femma.

Hur som. När jag trimmade lät det såhär "ryck-pip-ryck-pip-ryck-pip" osv osv osv ungefär 500 gånger tills djuret var färdigtrimmat. Rycket var jag och min pincett, pipet kom från mitt lilla marsvin. Minns speciellt en amerikansk crested-hona vid namn Chess som tåligt fann sig i denna behandling, fast med ett och annat pip.
Det dåliga samvetet kommer tillbaka och hugger mig i hälarna, och nog kändes trimningen fel redan då, det minns jag ju. Men så gjorde ju alla i SMF. Herregud, man fick ju inte ens visa sina otrimmade djur (eller, fick fick man väl, men då blev ju resultatet därefter) på utställning, så det är klart att jag trodde det var okej. Intalade mig att det var okej.

Två långhår som skulle rullas har jag också haft i min dar. Den första - Mike - kan ha varit mitt gosigaste och sötaste marsvin ever. En svart och brun merino som älskade att kela och ligga på rygg. Älskade mig. Tills kammen kom fram, vill säga. Han HATADE den. Högg i kammen så det blev märken. Höll sånär på att hugga mig i handen så blodet sprutade. Han klipptes kort och därefter rådde frid.

Jag gav upp både långhår, teddys och släthår fram till 2002, då jag skaffade marsvin igen efter ett långt uppehåll. Nu minsann, skulle jag lära mig att rulla långhår.
Michi inköptes. Jag började så smått att försöka vänja honom vid kammen. För att göra en lång historia kort så blev det samma visa som med Mike. Blod, hugg och skrik.
Han klipptes kort, och jag insåg att någon rullexpert skulle jag då aldrig bli. Jag var lika glad för det ändå, men gladast var dock svinen.

Min poäng, och det som alla glada rullare och trimmare borde ta till sig är blott denna:

Om marsvinen fick välja, skulle de rullas och trimmas då? Nej, det skulle de inte.
FÖR DET GÖR ONT OCH ÄR OBEHAGLIGT!

Rub it in, people.

Ida!!!!

En ny liten tjej har flyttat in hos mig. Hon heter Ida (men för att undvika förväxlingar med K:s söta syrra försöker jag också jobba in namnet Lil'Rene (lilla Irene, inspirerat av Lil'Kim och "Eragons-Irene"). Ska försöka lägga upp bilder på henne så snart som men min dator är heeeeelt störd just nu (låter som ett tröskverk) och jag har inga batterier i kameran. Måste ändå masa mig ned på stan för att shoppa julklapparna klart så kanske blir till kvällen.

Ida är iaf släkt med Alindrine. Hon är väldigt rädd i buren men go och kuttrig i famnen. Hon har till och med lagt sig att sova där, bedårande med benen sträckta bak.

Nu ska jag masa mig in i duschen. Sen stan. Det är sju minus och SVINKALLT här så inte en chans att jag kommer tvätta håret. Tur det finns mössor...

En update

Jag och svinen är i Småland och myser. Alindrine sover på magen varje kväll när vi kollar på "Ullared". Det vankas gurka och choklad (det förstnämnda till mig, det andra till dem).
På måndag åker vi tillbaka till stan!

Dåligt samvete-bloggen

Alindrine har fyllt ett år, jag har fyllt två-nio år. Såhär liiiiten var hon när hon kom till mig för knappt ett år sen. Madickissi till vänster.

...är den här just nu. Har tusen och en saker på gång så har verkligen inte hunnit marsvinsblogga. Eller: handen på hjärtat, hunnit hade jag väl, likväl som jag hinner spela meningslösa spel på Fejan eller kolla på Americas Next Top Model men dessa aktiviteter kräver liksom ingen prestation från min sida.

Anywho. Nu är jag här. Marsvinen mår bra, jag mår bra (om än väldigt stressad, två jobb och en heltidskurs på det, YIHAA!!!). Dagens bästa mat för älsklingarna är spetskål, finns riktigt billigt på Willys. Vet inte riktigt vad skillnaden är mot vitkål men då vitkålen för mina darlings är som... tja... kokt kål för oss, är spetskålen nästan uppe på gurkans nivå i popularitet. Spännande det där.

Charlie fortsätter att tigga bröd på morgnarna och jag vet att jag inte borde ge honom egentligen men han ser så bedårande ut när han tigger, inte ett pip, han bara ställer sig upp mot burgallret och tittar på mig tills han får en liten bit. Detta har pågått i över ett år säkert, och hittills har det aldrig varit något fel med hans mage. Ta i trä.

Nä, nu ska jag packa mig iväg till Willys igen. Får åka över halva stan för att komma dit men något annat har jag inte råd med såhär en vecka innan löning. Det blir spetskål och gurka till dem och ingredienser till palak tofu och vegetarisk korv stroganoff till mig.

Ciao och puss på er och era svin!!!