Joline och Mogens

De små älsklingarna heter Joline och Mogens och är barn till Botilla och Jon. Botilla och Jon hämtade jag (räddade jag) i Halmstad. Annonsen på Blocket upptäcktes av mig och Irene samma kväll som Lara avlivats. Jag kände att jag behövde göra något.

Jag skulle hämta den lilla honan, hanen var tillbaka på zoo redan sa ägaren. Som tur var gick jag till hennes lägenhet för att hämta honan, som visade sig ha snopp. Hanen å sin sida var gravid.

Bägge två fick följa med till Göteborg. Hanen (den riktiga) valde jag att kalla för Jon och han lämnades till Eragons omplacering. Honan, lilla Botilla, flyttade in till mig.

Och förra måndagen föddes de två små. En brun hona - Joline, och en svart hane - Mogens.

Tyvärr föddes de med marsvinsförlamning och (troligen) urinvägsinfektion. Men det går framåt. Joline släpade bägge sina ben i början av veckan, nu börjar hon komma upp på dem.

Det går inte att beskriva känslan när man ser deras framsteg. Går upp i vikt gör de också.

Allt III - sneak peak

Allt II

Den här bilden togs innan operationen. Jag tycker nästan att man kan ana bölden under hakan.







Det var på grund av en stor böld som jag valde att "ta bort" Lara. Ta bort, som det så fint heter.
Jag upptäckte i samma veva bölder på både Alindrine och Charlie. Jag trodde faktiskt att jag i det läget skulle bli tokig av sorg och ångest.
Till råga på allt fick jag vänta flera dagar över helgen på att ta dem till veterinären.

På Blå Stjärnan tyckte de att Charlie skulle opereras, medan Alindrines böld var så pass liten att vi skulle göra ett försök att häva den med bactrim.
Det går oftast inte att bara klämma marsvins bölder, då de är annorlunda än hundars, katters och människors. Infektionen är i själva böldkapseln, inte i varet. Och då marsvin är bytesdjur kan de inte lägga sig sjuka, utan det enda deras kroppar är intresserade av är att kapsla in infektionen.

Så Charlie opererades. På onsdagskvällen hämtade vi honom. Han var trött och låg på sidan. Han hade ett stort operationsärr på halsen. Min mamma, Irene och Malin var med som stöd. Han fick sova i sjukburen och var väldigt svag. Jag var osäker på om han skulle klara sig.
Men det gjorde han!
Redan första natten jag tog upp honom för att kolla såret gjorde han ett försök att smita ned i tjejburen, där han trivs bäst.
Efter en vecka var han sig själv igen. Kuttrig, brödtiggande och vacker.

Alindrines böld är troligen hävd, men jag håller koll på den tomma kapseln så det inte börjar vara sig igen. Nu har jag å andra sidan två små bebisar att hålla koll på. Allt om dem kommer i "Allt III", och det ska inte dröja mer än max några timmar.

Allt

Min älskling.







Det har hänt så mycket med mina svin att jag knappt vet vart jag ska börja. Jag borde uppdaterat innan, men jag har varit sjukt stressad. Mest på grund av sjuka små svin, men också på grund av jobb, jobb, jobb och lite mer jobb.
När man som jag jobbar med att skriva blir det dessutom ännu segare att skriva när man kommer hem, även om man egentligen vill.

Lara är borta som sagt. Det känns så jävla tomt. Jag hade planer för henne, att hon skulle bli tamare och sluta springa runt i buren och att hon skulle kuttra när jag klappade henne i buren. Jag insåg inte ens att jag hade de här funderingarna förrän hon var borta. Lara var underbar. Så vansinnigt söt med sina tvåfärgade öron. Lite vän och försiktig i sitt sätt. En aning missnöjd, som de flesta pigs.

Jag hoppas att hon fick ett bra liv hos mig. Även om det känns rent ut sagt för djävligt att hon inte ens fick uppleva sin tvåårsdag.
Antar att jag kommer skriva exakt hur avlivningen gick till framöver, men nu orkar jag inte. Det har bara gått en månad.

Lara

Lara är död. Hon avlivades i morse. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Det här kom som en blixt från klar himmel. Saknar min älskade lilla vän. Det finns ingenting som kan få det att kännas bättre just nu, och det värsta är att även Alindrine och Charlie har var sin böld. Dock inte lika stora som Laras.

En vecka

Knappt sedan jag skrev sist.. Trodde att jag skulle sitta här och ha tusen nya bilder att visa upp, men tji fick jag. Min kamera har bestämt sig för att lägga av totalt. Och då bestämde jag mig snabbt och lätt för att beställa en ny systemkamera, men den har inte anlänt än. Så... hittills inga bilder.

Irene kom hem till mig som en räddande ängel i torsdags, med sig hade hon den nya fina buren gjord av en Billybokhylla samt ett vansinnigt gott humör. När buren var monterad och klar fortsatte hon med mina diskhögar.... Vad ska man säga? TACK!!!!!

Bilder på buren kommer. Finns ett antal som jag tog med Irenes kamera, lyxiga kameran som ger SKITSNYGGA bilder. En liten liten vovve fastnade också minsann.

Veckans debatt har handlat om att Erik Haag ätit marsvin hos en peruansk familj i Sthlm. Det lilla svinet köptes på Blocket, och Ab:s artikel vinklades senare på att denna familjs "älskade lilla djur" hamnat i grytan. Jo fast... Det vet väl alla att marsvinen som läggs ut på Blocket oftast har ett värde mindre än noll? Om man älskar sitt djur så mycket, så kollar man väl för fan upp vart det hamnar?

Angående sakfrågan - ska man äta marsvin eller inte? - så säger jag så klart nej. Själv är jag vegetarian och äter inte kött alls, så det här känns bara makabert.

DOCK. Jag tror att herrarna Schyffert och Haag mycket väl visste vad de gjorde då de kläckte den här idén. Jag kan riktigt höra dialogen: "Jo men asså vi måste göra nått som retar upp alla jävla PK-vegetarianer och djurvänner, nått som det blir rabalder om"

"Ja, man borde typ... käka upp ett marsvin eller något. Det får nog fart på kärringarna, då kommer alla prata om vårt program sen."

Jorå. Så Haag åker iväg, köper marsvin som slaktas hemma och sen käkas upp. Det blir ett vansinnigt hallå, och avsnittet sänds inte. Djurens Rätt skickar också ett öppet brev till Eva Hamilton som handlar om att ett brott mot djurskyddslaget troligen begåtts.

MEN, vad har hänt för herrarna Schyffert och Haag? Jo, de har fått en medial uppmärksamhet av sällan skådat slag. Nu vet alla vad Landet Brunsås är för något. Jag är journalist och för mig känns det hela extremt lätt att genomskåda.

Det lilla marsvinet som dog fick betala priset för hela baletten. SÅ JÄVLA BILLIGT.

Pavlena och nya MacBook:en

Jag har fått hem en ny - skitfin - vit MacBook. Jag har också fått hem ljuvliga lilla Pavlena som här syns till höger i bild. Till vänster Alindrine. Tjejerna tyckte inte den nya datorn var sådär särskilt spännande, mer än att Pavlena kurrade då jag la in bilderna.

Bilderna är faktiskt tagna med datorns kamera, som vi frenetiskt posar inför. Eller ja, inte dem, men jag. Osminkade och naturliga är vi dock, alla tre.

I och med den nya datorn hoppas jag på en nytändning i marsvinsbloggen. Inte speciellt kul att blogga när det tar 25 minuter att lägga in en bild.

Ciao!